Vadå Estoniakatastrofen? Jag bryr mig inte!

År efter år poppar det upp nyheter, gamla nyheter och bara skriverier om Estoniakatastrofen. Ett måste i september. Varje september år efter år.

Får jag lov att inte bry mig?

Jag bryr mig faktiskt inte.
Det är helt ointressant för mig varför färjan förliste. Jag struntar i om det var konstruktionsfel, smugglare eller väderförhållanden. Jag struntar i om det var 2 eller 2000 personer som omkom. Jag struntar i om någon i den dåvarande svenska regeringen var inblandad. Jag struntar i om någon mörklägger något i utredningen.
Estoniakatastrofen angår inte mig. Mitt liv påverkas inte av den.
Jag behöver inte veta sanningen. Och minnas - varför måste jag det? Det ger mig ingenting, jag vinner inget på att belasta mitt minne med en gammal sjöolycka.

Måste jag bry mig och minnas och vilja veta sanningen bara för att det är politiskt korrekt? Nej fan, det tror jag inte.

Estoniaförlisningen är gammalt stoff och tillhör historien. Är du intresserad av historien får du gärna gå och bry dig och oroa dig för sanningen och mörkläggningen och allt sådant. Men vi andra, som inte har historia bland våra hobbyer, som lever i nuet och har mycket annat aktuellt att bry oss om, vi borde väl förlåtas för att vi struntar i Estoniakatastrofen.
För oss är den saken glömd och begravd.

Ingen säkerhet alls

Verkligen dags att gå igenom säkerhetsrutinerna på alla de företag som arbetar med kontanter och värdetransporter.
Att ha taket av glas!
Pinsamt är inte ordet.

Inside-jobb blir vi aldrig av med. Folk är bara människor, med sina problem och laster och pengabehov, oavsett om de jobbar i kassan på ICA eller på Securitas. Vem som helst kan frestas, det är mänskligt.

Istället är det på tiden vi förbättrar rutinerna, och börja ska vi med hela konceptet: Är det rätt att hantera kontanter så som det görs idag, miljarder under ett och samma tak av glas?

Man får nästan misstänka att det är kortbranschen (bankkort o d) som ligger bakom den senaste vågen av rån mot värdedepåerna...

Lyckliga horor finns. Punkt.

Ytterligare en beställningsartikel:

"Det finns inga lyckliga horor", säger en olycklig hora till Malin Wollin

Aha, och vad är det vi lär oss av detta då?

1. Som hora är det lägre sannolikhet att du blir lycklig om du väljer att gå på gatan. Fundera på andra platser och marknadsföringskanaler - Internet, lyxkrogar, kryssningar... Kalla dig inte hora. Du är eskort, helst lyxeskort.
2. Malin Wollin har tagit emot och levererat ännu en beställning från de krafter i samhället som försöker - förgäves - att avråda kvinnor från att sälja sexuella tjänster. Vilka det är för krafter överlåter jag till bloggbesökarna själva att grubbla på. Att artikeln är ett beställningsjobb är uppenbart.
3. Aftonbladet sjunker allt lägre vad gäller nivån på trovärdighet. Vem som helst som någon gång besökt platser där rika män samlas (Franska Rivieran, West Side, Moskvas lyxkrogar, Jockey Club i Hong Kong...) kan lätt se att det finns hundratals lyxeskorttjejer som ingen tvingar till försäljning av sexuella tjänster, som gör detta utan tvång eller nöd, för att de gillar väluppfostrade män, stora pengar, lyxig omgivning och att känna sig som kvinnor som män är villiga att lägga miljoner på. Det finns lyckliga horor i mängder. De känner bara inget behov att gå till Malin Wollin och klaga på att de inte klarat sig i yrket.