Svensk moral på export?

Så här skriver en rad debattörer i dagens SvD:

Margareta Winberg och Anna Hedh skriver på Brännpunkt 14/12 att de ”tar
strid mot sexhandeln i Europa”. De vill framhäva vår svenska sexköpslag som
något som vi absolut måste exportera till hela EU, utifrån antagandet att
sexarbete alltid skadar både individ och samhälle. De tycks anta att svenskar
alltid vet bättre än alla andra, och framför allt har högre moral.
Att
exportera den svenska sexköpslagen till EU är lyckligtvis ett omöjligt projekt.
De andra medlemsstaterna kan nämligen se skillnad mellan frivillig sexhandel och
trafficking. Det medlemsländerna nu kommit överens om är att ”redovisa de
åtgärder som de vidtar för att kriminalisera den som medvetet köper sexuella
tjänster av ett människohandelsoffer”.
Det Winberg och Hedh säger i sin
artikel stämmer inte alls. De gör i sin artikel allt de kan för att ta åt sig
äran, och antyder att svensk politik har stort inflytande över EU. De har
dessutom fräckheten att antyda att motståndet mot svensk sexlagstiftning i
övriga Europa skulle vara på grund av att de övriga europeiska politikerna och
tjänstemännen själva nyttjar sexarbetares tjänster – en argumentation som är på
en skandalöst låg nivå.
Winberg och Hedh blandar medvetet ihop begreppen
sexarbete och trafficking, och påstår att trafficking är mer ovanligt i Sverige
på grund av vår restriktiva sexköpslagstiftning. Sanningen är att främsta
orsaken är stora skillnader i levnadsstandard, och att trafficking främst riktar
sig mot de platser där det finns mest pengar. Trafficking är illegal migration
och slavarbete, ofta under omänskliga förhållanden. Denna slavhandel omfattar
allt från städning och byggnadsarbete till bärplockning och sexarbete.
Sexköpslagen har ingen bäring på dessa aktiviteter alls, eftersom den bara
reglerar frivilliga transaktioner. Att sälja sexuella tjänster är något som de
allra flesta professionella sexarbetare gör fullt frivilligt. Sexuellt tvång,
våldtäkt och slavhandel är redan förbjudet och regleras av annan lagstiftning.
Winberg och Hedh utgår också från att sexköp alltid handlar om män som köper
sex av kvinnor, men bland yngre sexsäljare i Sverige är männen i majoritet.
Denna verklighet vill Winberg och Hedh över huvud taget inte se, eftersom det
strider mot deras radikalfeministiskt ideologiska ställningstaganden.
När
politiker medvetet vilseleder sin omgivning genom att blanda ihop oförenliga
begrepp, och dessutom ignorerar rena fakta, så blir politiken godtycklig och gör
mer skada än nytta.

Undertecknat av:
CAMILLA LINDBERG, f d riksdagsledamot för Folkpartiet
ALEXANDER BARD, Liberaldemokraterna
HELENA VON SCHANTZ, ordförande Liberala Kvinnor, Östergötland
CARL JOHAN REHBINDER, sexualupplysare
MALIN WESTBERG, konstnärlig ledare Teater Olydig

Man kan hålla med. Typiskt svenskt att försöka exportera sin självgodhet.
Bara det att jag undrar, försvarar debattörergänget prostitution kanske bara för att de själva säljer sextjänster som Alexander Bard?

Problemet är varken SD eller hyckleriet

Så här skriver Angela Renholm på Svart och Vitt:

En intagen på anstalt arbetar i verkstad 8 timmar om dagen och får 10 kronor i timmen (källa: Kriminalvården) för samma jobb som en "vanlig" arbetare erhåller 150 för. Har en intagen inte lika värde som människa?
Ett par där bägge har Downs syndrom får enligt lag inte adoptera barn. Är de mindre värda som människor?
Raul Wallenberg hyllas stort världen över för att han smugglat judiska flyktingar ur Ungern. Amir Heidari som smugglar flyktingar ur Iran får fängelsestraff i Sverige. I princip samma gärning/hjältedåd, men vårt samhälle bedömer dem diametralt olika. Är detta ett uttryck för människors lika värde?
Människor har inte alls lika värde i Sverige.
Det är bara ett slagord som används i populistisk propaganda och som bara naiva fortfarande kan tro på.
Sverigedemokraterna tågade ur ut Storkyrkan i protest mot vårt samhälles dubbelmoral och skenande hyckleri. Tro vad ni vill om SD:s politik, men i det här fallet gjorde de rätt.

Håller vi med?
Varför inte, men problemet är inte SD. Problemet är att vi låter sverigedemokraterna ständigt finnas på framkanten vad gäller kampen om ett och annat i samhället. Varför tillåts de ta upp sådant som andra partier kunnat ta upp när som helst?
Jag kan slå vad att SD kommer att få över 10% i nästa val.

Hemlösa och Almedalen

Fick en låååååång kommentar från en som säger sig heta Rolf Nilsson, en som tycks arbeta för hemlösa i Stockholm vad jag förstått. Så här skriver han:

Ni vet det där när man delar in i lag. Det där som alltid handlar om
att någon blir utanför. Det som många ofta drar fram som ett
plågsamt
minne, i samband med mobbing.
Hur jobbigt det var att stå där medan de som
utsetts till ledare obönhörligt närmade sig kvoten.

Det spelade liksom
ingen roll hur den som inte lämpade sig försökte
räkna och förutse
möjligheten att för någon gångs skull få vara med.
Platserna räckte liksom
aldrig till.

På något märkligt sätt så var det som om att
förutsättningarna ändrades varje gång. Var det inte antalet spelare så var det
själva spelet som ändrade sig.
Det som ena gången var väldigt viktigt
spelade inte någon som helst roll nästa gång.

Som bortvald är det inte
ovanligt att man efter ett tag börjar se
avsikter bakom rationella
förklaringar. Det sätt på vilket majoriteten beskriver hur människor stöts ut.
Efter ett tag börjar man också förakta spridda kommentarer som till exempel:
"Vad taskigt. Nästa gång kanske"? Eller: "Ja, jag skulle ha
valt dig om
jag hade fått bestämma"

Det faktiska antalet hemlösa i Sverige har bara
ökat och ökat i över 40 år, detta oavsett vilken färg det är på det politiska
laget.

Detta även om du lär dig att räkna på olika sätt. Och även om du
äger förmågan att förklara varför det som aldrig kommer att hända kostar över en
miljard om året, bara i stockolm så kommer det alltid att finnas ett antal
människor där utanför.

Hemlösa människor ses ofta som en egen sorts
grupp av den övriga
befolkningen. Men riktigt så enkelt är det inte.
Egentligen skulle nästan vem som helst kunna hamna där, ja "nästan" alltså.

Men bara för att få en liten "hint".
Om du till exempel vore en
ensamstående förälder. Och låt säga att du råkar ut för en händelse. Kanske en
anhörig som dör eller en före detta partner bankar på din dörr om nätterna.

Då är inte steget stort.

Enligt senaste forskning av 40.000
hushåll så beror 85 % av dessa
vräkningar på för sent inbetalda eller
obetalda hyror. Och det kan räcka med en vecka.

Efter en vecka påbörjas
ett förfarande.

Husägaren lämnar in en avhysningsförfrågan till
socialtjänsten.
Socialtjänsten skriver därefter ett brev till dig där du
anmodas höra av
dig. Befinner du dig då i sorg eller lever under press kan
det vara lite knepigt att passa telefontiden. Ni vet den tid då det tutar
upptaget
mellan nio och halvtio hos den myndighet som ska finnas där för dig
att hjälpa.
I brist på kommunikation förlorar du din bostad. Ansvaret ligger
hos dig.

Och Idag behövs det som sagt inte mycket. Det kan räcka med att
du
spelar för hög musik, att du spolar eller diskar efter tio på kvällen för
att riskera att förlora din lägenhet.
Så var glad om du inte har alltför
nitiska grannar när du hamnar i
kris. För stöd är verkligen ingen
självklarhet.

Men när du väl blir av med kontraktet. Då sätts resurserna
in.

I Sverige finns det enligt Ulla Beijer (FoU) runt 900 organisationer
och cirka 30 000 avlönade "hemlösahjälpare" som ägnar sig åt diverse
livsuppehållande åtgärder.
Upp mot tjugotusen hemlösa lotsas och coachas
fram och tillbaka mellan kontroll och medömkan.

Och vad vi än har fått
för bild av deras möjligheter så är det ytterst
få som kommer ur sin
hemlöshet när de en gång har hamnat där.

Varje hemlös kostar c:a
sexhundra tusen kronor per år, multiplicera det med den officiella siffran
sjuttontusen åttahundra. Vad blir det? Enligt min miniräknare blev det Tio
miljarder sex hundra åttio miljoner
kronor.
Det är vad det kostar om
året att hålla kvar människor i den HÄR
sortens utanförskap.

Eller
vi kan också säga att:
Det är vad vissa människor tjänar på andras hemlöshet
och fattigdom. För vi kanske också ska vara uppriktiga med att, är man rik blir
man inte hemlös lika lätt.

Elva miljarder kronor skulle räcka till
tiotusen lägenheter, i alla fall enligt min miniräknare.

Alltså, jag ser ingen koppling till Almedalen som mitt inlägg handlade om.
Och så överhuvudtaget, är man ett svin om man inte bryr sig om hemlösa i Sthlm ett dugg?

Almedalen: Vem bryr sig?

Folk på en gata i Visby fick se Almedalens program för nästa 2 dagar och sagt sitt om huruvida de bryr sig och i så fall hur mycket:


Onsdagen den 7 juli

Kl: 12:00-12:30 "Fattigdom och social utestängning även i världens rikaste länder"
Joakim Palme, professor i statskunskap och VD för Institutet för framtidsstudier presenterar en bild av den rika delen av världen som vi ogärna talar om.
Andelen tillfrågade som bryr sig: 3%

Kl:12:30-13:00 "Den svenska arbetslöshetsförsäkringens förfall"
Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, presenterar konsekvenserna av de allt högre trösklarna för att komma in i A-kassan.
5%

Kl: 14:00-14:30 "Låt inte kampen mot fattigdom bli en kamp mot de fattiga!"
Hans Swärd, professor Socialhögskolan vid Lunds Universitet, visar på att fattigdomsfrågan är fylld av mytbildning och att det finns en uppenbar risk att grundläggande rättigheter bagatelliseras för fattiga grupper.
2%

Kl: 16:00-16:30 "De mest utsatta"
Marika Markovits, direktor Stockholms Stadsmission talar om de mest utsatta Sveriges Stadsmissioner möter i sitt dagliga arbete. Vad bör och kan göras?
11%

Torsdagen den 8 juli

Kl: 12:00-12:30 "Glasögon eller semester?"
Lena Holm, Generalsekreterare Majblommans riksförbund och ambassadör för temaåret talar om de vardagsdilemmor som barn i fattiga familjer upplever. Fakta kommer att varvas med barns upplevelser.
17%

Kl: 13:00-13:30 " Hemlöshetens retorik"
Rolf Nilsson, Föreningen Stockholms hemlösa, talar om att något måste göras åt hemlösheten, men det är mycket snack och liten verkstad. Finns det verkligen en vilja i samhället att se till att alla har tak över huvudet?
10%

Kl: 14:00-14:30 "Vad vet riksdagsledamöterna om att vara ensamförälder?"
Helene Sigfridsson, generalsekreterare Makalösa Föräldrar och ambassadör för temaåret presenterar färska siffror på vad riksdagsledamöterna bör göra för att förbättra ensamföräldrars ekonomi.
4%

Case closed.

Hälsoparaden i S:t Petersburg går av stapeln

Samtidigt med Oslos PrideParad planerades en liknande aktion i Sankt Petersburg. Men staden har förbjudit propagandaaktionen. Däremot går en anti-gay parad snart av stapeln.

Arrangörerna av Prideparaden i Sankt Peterburg har försökt att kringgå rysk lagstiftning genom att ansöka om 6 (sex!) olika rutter för paradvägen, ändå beslöt stadsfullmäktige i onsdags att förbjuda den planerade attacken på det hälsosamma leverne.
Prides frontfigur Maria Efremenkova från den från väst finansierade organisationen "Jämställdhet" avslöjar att man dessutom sökt stöd för sin aktion från 13 EU-länder liksom Norge, USA, Kanada och Schweiz. Något stöd fick de dock inte, de ryska bögarna och flatorna. Åsikterna om varför den europeiska homorörelsen har förrått sina egna i Ryssland går isär.
- Vi är extremt besvikna, säger hon till GayRussia.eu.

Organisationen "Förenade Rysslands" ungdomsförbund som står för traditionella familjevärderingar genomför sin antigay parad som vanligt, med stöd från såväl ryska folket som systerorganisationerna runt om i EU.

Är det måhända så att vi för första gången i modern tid bevittnar oenighet inom den europeiska homorörelsen?

Hur närsynt får man vara?

Just hemkommen från en konferens i Köpenhamn, och undrande...
Är inte det närsynthet värd namnet?

I dagsläget har nästan varenda svensk kändis, särskild inom politiken, vid ett eller annat tillfälle, minst ett, gått ut och uttalat sig om att homosexualism är inte sjukdom eller störning utan ett alldeles friskt tillstånd, en s k läggning, att det är alldeles naturligt att vara homosexuell eller ha någon annan sexuell avvikelse, förutom pedofili förstås, och att det är bara en enda stor fördel för demokratin i vårt land att hbt-sexuella minoriteter normaliseras i sin sociala, samhälleliga och medicinska ställning så som de gör.

Många syltar in sig ännu mer genom att delta i pride-parader och på diverse direkta eller indirekta sätt attackera alla som tycker att homosexualism är fel, i en eller annan avseende, av en eller annan anledning.

Inte utan leende undrar jag, vad händer den dag då medicinsk vetenskap äntligen kommer fram till att homosexualism är sjukdom eller störning? En rad suggestiva upptäckter åt det hållet är ju redan ett faktum. Lyssnar man dessutom till de som borde veta, forskare, framför allt genetikerna (mött några på konferensen, även om den handlade om ett helt annat medicinskt ämne), så är det en ren tidsfråga innan vetenskapen öppet, offentligt och slutgiltigt konstaterar att människans sexualitet enbart är frisk när den tjänar evolutionen, medelst fortplantningen såklart, medan alla avvikelser som ej deltar i eller rentav bromsar mänsklighetens barnafödande bör betraktas som sjukliga.
Vad händer med alla dessa politiker, kändisar, bloggare och inte minst svenska kyrkans homovänliga biskopar som redan tagit ställning för att homosexualism är normalt? Hur tror de att de kan rentvå sig och återvinna allmänhetens förtroende?

Jag vet inte.
Kan de hävda att de, liksom alla andra, blivit vilseledda av homolobbyns propaganda?
Eller räknar de med att de redan kommer att vara pensionerade den dagen?
Hur tänker de egentligen?

Känslan jag har är att de inte tänker alls på vad som hända kan i en icke så avlägsen framtid. Att de är bara närsynta.
Är inte det en mäkta närsynthet i så fall?

Mona vs Fredrik i TV

Jag och säkert många andra såg den, debatten mellan Reinfeldt och Sahlin i TV4:s Kvällsöppet nyligen. En i raden tycks det, men... Själv orkade jag bara till den andra reklampausen. Att TV4 väljer att lägga en viktig partiledardebatt med start kl 22.40 en torsdagskväll är ganska obegripligt. Förmodligen därför att det kostar för mycket att köra det på primetime. Där vill man nog ha bättre tittarsiffror så att annonsörerna är nöjda.

Förutom tiden känns debattupplägget i Kvällsöppet lite som Kalle Anka. Kanske beror det på att gubben Ekdahl är en ganska medioker debattledare och att Pihlblad känns som en wannabe. Han har liksom aldrig lyft sig sedan det kom fram att han satt och lite lagom pussade på f d statssekreteraren Schenström ute på en krog i Stockholm. Mest udda blev det när Ekdahl promotade sitt andra program, Fuskbyggarna, och frågade vad Reinfeldt skulle göra åt dessa ”fuskbyggare”. Det är i sådana lägen man hellre tittar på Public Service som aldrig skulle flamsa till det på det sättet.

Bortsett från TV4:s inramning av debatten så blev den faktiskt riktigt bra. Kent Persson (M) sammanfattar:

Det som blev tydligt ikväll var att Sahlin återigen inte ger några svar. Inga
svar ges. Frågor möts med motfrågor. Istället för att ge besked om vad
socialdemokraterna vill och hur det rödgröna ska få ihop det som väljer hon att
angripa moderaterna. Sahlin gav inget besked om hur mycket hon vill höja
skatterna med.

På det hela taget så blev Duellen mellan Reinfeldt och Sahlin intressant men tråkig - just därför att Sahlin inte lämnar några raka svar. Och det kan man ju förstå. Hon är helt uppbunden mot Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Sossarna har kapitulerat och för egentligen ingen egen politik längre. Konstigt med tanke på att de själva haft regeringsmakten under så väldigt många år utan att ta in andra partier i regeringen.

Men hur lång tid ska det gå innan Mona Sahlin tvingas svara på frågorna. Både Reinfeldt och Ekdahl ställde igår frågor till Sahlin men hon gled undan varje gång. Ska det fortsätta så till valdagen blir det en väldigt konstig valrörelse.

Mona Sahlin är naturligtvis desperat. Hon har inget förtroende i partiet. Förtroendet bland svenska folket är rekordlågt. Vinner hon inte valet den 19 september så kommer hon tvingas avgå dagen efter. Valrörelsen är igång och jag är övertygad om att en ”taggad” Reinfeldt kommer att ha en god möjlighet att leda alliansen till en valseger.

Ut med könskvoteringar

Allas vår Linda från vimlet har nedkommit med ett allvarligt inlägg, för en gångs skull. (OBS! Ironin är vänligt menat, Linda)

Hur som helst, såhär skriver Linda:

Eftersom jag själv är arg motståndare till alla former av kvotering kan jag inte
annat än glädjas över detta besked. Man ska inte straffa meriterade personer för
att de tillhör ett visst kön; det gäller både vid ansökan till universitet och
högskolor samt vid tillsättning av bolagsstyrelser. Kvotering är ett försök att
uppnå kollektiv rättvisa, där priset blir en aktiv diskriminering av kompetenta
individer vilket är motsatsen till jämställdhet. Jag kan bara hoppas att våra
politiker är lika tuffa när det gäller att stå emot kraven på kvotering av
bolagsstyrelser.

Även de som är för en kollektiv rättvisa gör ofta ett
grovt tankefel. Man utgår från att en 50/50-fördelning av könen alltid är det
mest rättvisa. Men rimligen är det väldigt orättvist - även från ett kollektivt
perspektiv - att ha en 50/50-fördelning av könen på ledande positioner i
näringslivet, om könsfördelningen för övrigt i näringslivet skulle vara 25/75
(siffran tagen ur luften). Om det är långt mycket fler personer av ena könet som
strävar efter att uppnå en viss position, så är det ju på alla sätt orättvist
att kvotera fram en jämn könsfördelning på denna typ av position.

Fan också, vilka sjyssta tankar! Hur kommer det sig att jag sitter och svettas i dagar förberedandes ett magnifikt inlägg om patetisk könskvotering i högskolevärlden, medan Linda lyckas före mig, och dessutom förfinar mina tankar till den grad då lilla jag framstår som aborigin?
Grattis Linda!